Monthly Archives: December 2016

Flyglördag med lågt i tak

Max har påtalat hur länge sedan han var med och flög. Och ja, jag har ju inte varit i luften själv heller på grund av hälsenan, men denna lördag hade vi reserverat tid för att åka till Västerås för flygande aktiviteter.

Kollegan M hade även flygande planer så vi bestämde oss för att styra upp något. På Johannisberg var det dessutom landningstävling, vilket nog Max skulle tycka vara roligt att se på. Vädret såg redan på fredagkvällen lite mediokert ut, och på lördagsmorgonen insåg vi att det inte skulle bli någon längre flygning, molnbasen låg på 700-800 fot. Vi beslutade oss i alla fall för att ge oss av mot västerås så får beslutet tas där.

Väl i västerås kunde vi konstatera att det var låg molnbas, ca 700 fot. Banan var dessutom isig så landningstävlingen blev inställd. M fick istället förevisa johannisbergs flygetyg.

Max i en CUB


Vädret kändes inte så motiverande att åka till Hässlö för att ta LZG, men det skulle nog vara fullt möjligt att bara ligga i varvet och studsa på johannisberg. M gjorde daglig tillsyn på MIA, och sedan avverkades 5 studsar.

Häng med i en film på 8 minuter under ett varv..

Medical 2016

För att flygcertifikatet skall vara giltigt måste man även ha ett giltigt Medical Certificate. Det är ett certifikat som intygar att du är frisk och att det inte föreligger några medicinska hinder att framföra ett luftfartyg. Giltighetstiden varierar med innehavarens ålder, och har man kommit över 40 så är det vart annat år som gäller. 

Det var dags för mig att förnya i år, och efter sedvanliga kontroller vilket inbegriper bland annat hörsel, blodtryck och EKG så kan vi konstatera att jag är frisk 🙂

Medicinskt intyg


Jag kan inte sluta tänka på paralleller till vanliga körkort för bil. Dessa kan man ta när man är 18, och sedan sker det inga medicinska uppföljningar (förutom möjligen om du blir vållande till någon olycka), medan man inom luftfarten blir kontrollerad ut i fingerspetsarna. Fundera en sekund över var du skulle göra mest “skada” om du inte uppfyller de medicinska kraven, i lufthavet med rätt få andra flygplan, eller på motorvägarna tillsammans med 100.000-tals andra bilar?

Mörkertävlingen 2016

Då är deltagandet i Västerås Flygklubbs mörkertävling genomförd. Detta är andra gången M och undertecknad ställer upp så det börjar bli en tradition. Hur gick det då? Ja vi suger en stund på den karamellen.

Vi satte av mot Västerås i god tid för att kunna värma upp med några studsar på den ljusa delen av dygnet. M betade av uppåt 10 studsar i rask takt, och jag provade att även göra en från högersitsen. Spännande upplevelse i och med att synvinklar och reglage inte är där de brukar vara. Men det gick bra och jag får nog klassa det som godkänt. Det var riktigt härligt att konstatera att den skadade hälsenan faktiskt höll utan problem.

Och just på grund av hälsenan provade jag på de olika momenten som tankning, och puttning av flygplan. Gick galant, men jag tog det extremt försiktigt.

Tankning C172 SE-MIA

 
Studsandet fortsatte fram tills att solen gick ner, då det var dags att börja tänka lite på tävlingen. 

Tävlingen

Lagen hade samlats och det var dags att dra igång tävlingen. M och jag var riktigt taggade, vi hade ju trots allt en sistaplats från förra året att försvara! Tävlingsledningen delade ut kvällens uppgift – en navigationsrunda med ett antal markerade mål.

Kartunderlag, mörkertävling 2016


Vid varje brytpunkt fanns det en eller flera frågor som skulle besvaras. Det kunde vara allt från att kontrollera hinderbelysning till att se vad för sorts belysning en kyrka hade – eller inte hade.

Först och främst fick vi utarbeta en driftfärdplan. Det går ju snabbt idag när man har allt i iPaden. Sedan lämna in färdplan till Flight Planning Centre vilket är ett krav nuförtiden vid all mörkerflygning. Sedan började vi förstudera brytpunktsfrågorna för att vara så förberedda som möjligt när vi väl var i luften.

När starttiden var inne gav vi oss iväg. M hade koll på själva flygningen och jag koncentrerade mig på kartläsningen, och vi betade av brytpunkt efter brytpunkt. Gick utan större bekymmer, men som vanligt kan det vara lite svårt att identifiera smådetaljer eftersom vi höll oss mellan 2000-3000 fot. Till nästa år kan det även vara värt att komma ihåg att som navigatör förmedla instruktioner så att planet passerar bredvid målet, och inte rakt över det. Blir så mycket enklare att se då…

Kungsör, östra infarten


Jag hade även med mig actionkameran, men det blir inte mycket vettigt i och med att det är så mörkt. Jag hade även kopplat in kamerat på planets intercom i förhoppning att kunna fånga någon sekvens i samarbetet för att ta oss mellan brytpunkterna, men inte heller det fungerade. Endast ett lågt brummande ljud blev inspelat. Grymt irriterande, får nog testa lite på marken nästa gång för att få intercom-kabeln att fungera.

Nåväl, nedan följer GPS loggen från flygningen…

GPS spår från navrundan

Väl tillbaka gav vi oss i kast med teoridelen. Det har hänt mycket kring regelverken de senate åren. De har försvunnit, tillkommit nya, reviderats, stöpts om, bytt namn – ja ärligen kan jag säga att jag inte har total kontroll på alla detaljer. Majoriteten av ändringarna är dock lättnader, så man ligger oftast på rätt sida lagen om man skulle tillämpa gamla kunskaper. Men det finns undantag. T.ex är det inte längre tillåtet att placera två barn under 12 år i samma säte, vilket tidigare gjorde det fullt möjligt och lagligt att i en PA-28:a ta en flygtur med sex stycken femåringar. Inte att rekomendera…

Frågorna ja, här gäller det ju att veta och vara säker på sin sak, och vi gick bet på en del nymodigheter. Men rätt bra koll på läget ändå 😉

Och hur gick det då? 

Jag kan stolt presentera att jumboplatsen har fått nya adepter, för den här gången placerade vi oss näst sist! Eller på bronsplats om man så vill..

%d bloggers like this: