ÄNTLIGEN, en flygbar kväll

ÄNTLIGEN var ordet. Tänk att två parametrar, jag skall ha tid och vädret skall vara flygbart skall vara så otroligt svårt att kombinera! Den här hösten och vintern har verkligen gäckat mig på dessa punkter. Känns som jag sedan mitten av oktober letat efter en lämplig kväll att damma av passagerarbehörigheten för mörkerflygningar.

Men, men så ikväll – CAVOK på både Bromma och Skavsta, så det var väl bara att ge sig iväg! Men det skulle visa sig vara de tekniska mickelimangens kväll… När jag ringde till Skavstatornet och meddelade mina avsikter så hade de redan några kärror som skulle studsa, så jag fick skjuta min planering 45 minuter frammåt, och det var nog tur, för när jag kom ned till klubben kunde jag konstatera att det inte var speciellt plogat utanför vår hangar. Planet jag hade planerat att flyga, SE-KSG, var *helt* insnöat, SE-IUF var ledig så jag bokade om till den, och här behövde jag bara skotta lite grann för att få ut planet 😉

Nåväl, efter lite förberedelser var jag på G, fick klart starta på bana 30. Redan efter ett par minuter började jag ana att något inte var helt korrekt… Det kom lite väl mycket friskluft i kabinen. Trodde först att det var något friskluftsspjäll som stod öppet, men så upptäckte jag att det övre dörrlåset inte hade greppat i ordentligt så det var en smal liten glipa i dörren. Gjorde ett par försök att stänga (osså skall man ju flyga samtidigt :-/) men lyckades inte. Minns att lärare M hade berättat under utbildningen att det kan vara knepigt att få igen dörren i luften, och jag försökte lite olika trick (öppet/stängt ventilationsfönster etc) men ingenting lyckades. Med tanke på att yttertemperaturmätaren visade runt -18 grader så kändes det som att det inte skulle bli kul att sitta i det här draget närmaste timmen.

Det var bara att ropa upp brommatornet och be att få landa igen för att fixa låsningen. Väl på backen så var problemet åtgärdat på en minut… Upptining av iskalla fingar i två minuter, och sedan iväg via bana 30 på nytt, och nu flöt allt på normalt.

Framme på Skavsta hann jag bara med en studs eftersom jag var så försenad och vill ju hinna hem till Bromma innan de stänger kl 22.00. Kvällen bjöd på en otroligt fin mörkerflygning, i fint vinterlandskap. De många minusgraderna gjorde att propellern fick ordentlig skruv i luftmassorna, IUF steg som en raket!

Så nu är mörkerpassagerarbehörigheten på plats. (Så nu Herr G, får vi ta en mörkertur vid tillfälle…)