Men vad hände egentligen?

Ja, det är nästan så att jag frågar mig själv samma sak. Det är nu snart två månader sedan som Max och jag skulle ut och flyga med LZG. Jag skulle skjuta ut planet ur hangaren och inser att det bara finns en plåtbrygga. Alltså ett sånt där litet plåtbläck som man kan lägga över ojämnheter när man skall förflytta flygplanet ur hangaren.

Flygplanet har ju som bekant tre hjul så det blev till att proritera var bryggan skulle placeras. Jag gick lite på var det låg placerat när man drog in planet, men med facit i hand hade bryggan gjort större nytta under ett annat hjul. Direkt utanför hangarporten finns nämligen en avvattningsränna som skall leda bort regnvatten.
fb_img_1472367328565

Naturligtvis ville vänster huvudställ inte passera rännan utan gungade lugnt ner i rännan. Inte en själ i närheten att fråga om hjälp, så jag gör det ödestigra misstaget att försöka skjuta på flygplanet själv. 

Det gjorde aldrig riktigt ont, utan mer som en ilande känsla och någonting som tänjdes ut. Jag ramlade framåt och förstod inte riktigt vad som hade hänt. Tappade jag greppet? Trampade jag snett? När jag skulle ställa mig upp igen insåg jag att något inte stämde. Höger fot bar inte så jag fick sätta mig ner igen. Började försiktigt känna lite om vristen och där det normalt brukar finnas en hälsena fanns.. ..ingenting. 

Max fick hjälpa mig in till klubbhuset, och där kunde vi konstatera att det här måste man nog söka vård för. Vänliga människor på Hässlö flygförening såg till att jag kom till akutmottagningen på Västerås sjukhus, och att planet kom in i hangaren igen.

På akuten fick jag det definitiva beskedet att hälsenan var av, i alla fall det mesta av den. Det fanns tydligen lite fibrer kvar, så läkaren rekomenderade en konservativ behandling med walkerortos. Den här betongbjäxan skall således bli min kompanjon de närmaste två månaderna.

20160811_125029

Nu är det bara 5 dagar kvar tills jag blir av med pjäxan. Det skall bli osannolikt skönt. Några slutsatser från den gångna tiden är:

  • Det blir otroligt varmt – man måste sova med öppet fönster
  • Inte helt lätt att duscha – men det går!
  • Man orkar inte gå några längre sträckor
  • Man får ta det lite lugnare – att slutföra projektet att måla om huset går sådär..
  • Det går inte att köra bil på ett helt trafiksäkert sätt

Så livet kommer nog att återvända så smått inom kort även om flera månaders rehab väntar.

Att flyga själv får dock anstå ännu en tid. Jag behöver öva upp både rörlighet och styrka först. Förhoppningsvis kan det dessförinnan bli en en sväng med kollegan M, det är ju mörkerflygtävling i slutet av oktober.

Sommarvakt 2016

Dags för årets sommarvaktnatt! Vi håller utkik efter tjuvar, banditer, grodmän och annat löst folk som inte har på båtklubbens område att göra. Såhär vid 04.20-tiden börjar det bli lite segt. Inte en endaste liten grodman har vi hittat heller…

Lärartimme 2016

Så var årets lärartimme utförd. Nu gör man i och för sig denna timme bara vart annat år, men den är likväl mycket bra då man kan träna på sådant som man normalt inte brukar göra.

Den blev lärare A som fick ta sig an mig denna gång. Cessnan var upptagen så det blev den kära gamla Urban-Filip som fick stå för lyftkraften. Vi började en kort briefing där vi satte kvällens agenda:

  • Öva kortfältsstarter från gräsfält
  • Öva branta svängar
  • Nödlandningsövning
  • Öva turn-of-death

Igång med kärran, och sedan startade vi RWY19 för en utpassering via Vikhus. Men just efter planet lättade – hoppsan – motorn stannar. Det är naturligtvis A som drar av på gasen och vi simulerar ett motorbortfall. Kvickt ner med nosen, ut med klaffen och landa rakt fram. Efter sättning startar motorn helt magiskt igen och vi fortsätter mot Vikhus.

Utanför TMA:t steg vi ytterligare till 2000ft och började turn-of-death övningen. Det var kollegan M som tipsade om denna övning och det låter kanske lite skrämmande, dödens sväng, men egentligen handlar det bara om att göra en sväng med så liten höjdförlust som möjligt med motorn på tomgång. Ursprunget till det hela är om man skulle råka ut för ett motorbortfall kort efter att man startat och stigit till säg 800 fot. Vad gör man då? Svänger tillbaka till fältet eller landar rakt fram? Det beror naturligtvis på vilken höjd man har, men den instinktiva reaktionen i ett stressat tillstånd är ju att svänga tillbaka och på för låg höjd slutar detta förmodligen i ett större haveri än att göra en ”utelandning” rakt fram.

För att öva på detta la vi oss på en säker höjd (2000ft) och påbörjade den simulerade starten
med stigning i runt 75 knop. Motorbortfall – räkna sakta till 3 – och sedan vidta åtgärd för en 180 gradare med minimal höjdförlust. Att räkna till 3 var något vi la in för att om det hänt i verkligheten så hade man ju inte reagerat direkt. Vi gjorde två övningar, den första gjorde jag en rätt brant sväng (vilket man nog gör instinktivt i detta läge). Andra övningen en mer korrekt flack sväng. Jag tycker det gick bra, fick som bäst en höjdförlust på runt 300 fot med den flacka svängen.

Efter detta gjorde vi några branta svängar och sedan styrde vi mot Köpings flygfält. Först en normal landning följd av en kortfältsstart vilket förlöpte normalt. Sedan passade vi på att göra några bedömningslandingar, alltså landning med motorn på tomgång. De två första kom in lite för högt så det blev omdrag. De följande tre landningarna gick bättre.

Efter Köping gick vi vidare till Arboga vilket ligger bara ett stenkast bort. Banan ligger här så att det blev sidvind, så vi körde en studs innan nosen styrdes tillbaka mot Västerås. Halvvägs tillbaka ”stannade” motorn igen och vi gjorde en simulerad nödlandning. Kändes som alla handgrepp gick bra och vi avbröt övningen på 500 fot.

Tillbaka mot Västerås för lite pappersarbete och så var behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan förlängt ytterligare 2 år 🙂

forlangning2016

Storvik / Sandviken

Idag blev det en flygtur till Storvik/Lemstanäs som ligger strax utanför Sandviken. Bror M mötte upp och vi tog en fika vid klubbhuset. Vi var inte ensamma… Västra Gästrike Flygklubb visade sig ha Öppet Hus / flygdag så det var livlig aktivitet på fältet. Här fanns både varmluftsballonger (som dock inte var ”uppblåst” i det blåsiga vädret), enorma hamburgare och flygplan som gjorde korta rundturer för alla intresserade.

Även vi tog en lokal rundtur så M kunde inspektera ägorna från ovan. Sedan bar det av hemåt igen.
Rent generellt var det byigt väder och kyttigt i luften. Termiken gjorde sig väl påmind och man fick passa både kurs och höjd.

Ett antal bilder från dagen kan beskådas nedan. Det finns även ett filmklipp på 13 minuter för den som orkar se 😉

Årets första badtur

Den 25 juni får vi tillskriva dagen då årets första badtur gick avstapeln. Det var inte några rekordtemperaturer i vattnet, men det var i alla fall närmare 28 grader i luften. 

Hemfärd medelst ung rorsman och pappan kunde avslappnat ha en mer övervakande funktion…

image

Ludvika

Ikväll bar färden av mot Ludvika! Det blir ju ett lite konstigt inlägg eftersom jag faktiskt inte har några bilder från just Ludvika flygplats. På samtliga kort hade min kamera bestämt sig att fokusera på vindrutan istället, så det blev mest suddigt. Förutom några schyssta närbilder på myggor och flugor som inte hade haft en lika tursam kväll..

Redan här i södra dalarna börjar landskapet bli mer kuperat och mer höglänt. Man får hålla koll på höjden när man flyger på QNH från Västerås eftersom ESSG ligger runt 1000 fot högre. Runt flygplatsen ligger även ett par mindre höjder vilket ger ett spännande landskap som känns lite mer ”dynamiskt” när man ligger i varvet. Det blev två studsar och sedan åter mot Västerås

20160612_195742

På väg hemmåt igen passerades Fagersta
20160612_195204

och därborta skymtar Norberg
20160612_195429

Kunde inte motstå att ta en titt på området för den stora skogsbranden utanför Sala 2014. Man ser fortfarande tydligt hur stort område som brann.
20160612_195436

Tittar man närmare så ser marken fortfarande helt svedd ut.
20160612_195735

Sala
20160612_200823

Tillbaka i Västerås var det helt lugnt på alla fronter. Tornet stängt, vindstilla och inte ett endaste flygplan i närheten. Passade på att ta ett rejält inflygningsvarv och ställa in instrumenten för en ILS-inflygning. Fick dock göra ett litet pådrag på 50 meters höjd eftersom hela landningsbanan var full av fiskmåsar, och man vill inte ha en koloni fiskmåsar i propellern. Men det gick utmärkt att flyga över dem och landa lite längre in på banan
Kort final bana 19 i Västerås
20160612_201925

20160612_202827

En Viby-tur med Max

Idag var det en riktig vårdag. Vindstilla och nästan klarblå himmel! Jag och Max hade bokat LZG på eftermiddagen så vi tänkte ta en tur och se på vårt område från ovan.

  
Start bana 19 från Västerås och sedan styrde vi först kursen mot Strängnäs. Max är nyfiken på hur allt fungerar så vi gick igenom och jag visade bland annat hur autopiloten fungerar. När vi närmade oss Sollentuna fick vi information från flygledartornet på Bromma att det pågick livlig aktivitet i form av skärmflyg på Järvafältet (gamla Barkarby flygplats). Några skärmar såg vi dock inte till, men det blev ett antal varv runt området så Max kunde hitta vårat hus och sin skola. Sedan bar det tillbaka västerut, och vi passade på att slå ett varv kring vårt gamla hus i Järfälla, och ett varv runt båtklubben i Kallhäll.

Max hade lite funderingar över vad g-krafter egentligen är. Nånting som han snappat upp från en serie som handlar om stridsflygplan. Så på vägen hem provade vi att göra några branta svängar där man märker av g-krafterna. Han tyckte att ”det kändes lite konstigt i huvudet” 😉

  

Ett säkert vårtecken…

… brukar vara arbetshelgen då Y-bomarna skall monteras i hamnen. I år hade jag hjärnsläpp och helt glömt bort denna aktivitet, och i fredags var redan full styrka anmäld för arbetspasset…

Så årets säkra vårtecken får bli att samtliga hushållets fordon blev av med vinterdäcken 😉

image

Påskflygning

Påskhelgen 2016 bjöd på strålande väder så man fick riktiga vårvibbar. Bokade Cessnan på annandagen och tänkte ta en upptäckartur söderut eftersom jag inte flugit så mycket där.

Efter förberedelserna och ett telefonsamtal till flygledartornet för inlämnande av förkortad färdplan så passade jag på att först göra studs-och-gå. Det var lite oklart hur tiden i AIP skulle tolkas (som anger under vilka tider det är tillåtet med studsar) men flygledaren tyckte det var ok att köra.. Hörde på radion 15 min senare att nu var det färdigstudsat för dagen 😉

Nåväl, resan gick som sagt söderut och först passerades Eskilstuna. Det var ganska turbolent när man kom in över skogarna så det fick till att stiga lite. På 3000ft var det stabilt.

image

Efter att ha rundat Flen passerades Valla (utanför Katrineholm)
image

Katrineholm
image

Passerade Hjälmaren och här låg isen fortfarande på sina håll.
image

Rakt över Arboga. Flygplatsen syns strax bakom vingstöttan. Kan kanske bli ett utflyktsmål i framtiden?
image

På E18 öster om Köping låg det täta bilköer. Förmodligen en trafikolycka.
image

Och sedan var det dags att dra sig tillbaka mot Västerås igen.
image

Påskflygning

Påskhelgen 2016 bjöd på strålande väder så man fick riktiga vårvibbar. Bokade Cessnan på annandagen och tänkte ta en upptäckartur söderut eftersom jag inte flugit så mycket där.

Efter förberedelserna och ett telefonsamtal till flygledartornet för inlämnande av förkortad färdplan så passade jag på att först göra studs-och-gå. Det var lite oklart hur tiden i AIP skulle tolkas (som anger under vilka tider det är tillåtet med studsar) men flygledaren tyckte det var ok att köra.. Hörde på radion 15 min senare att nu var det färdigstudsat för dagen 😉

Nåväl, resan gick som sagt söderut 

%d bloggare gillar detta: