Taggarkiv: ESOW

Påskflygning

Påsk 2019 och vädermässigt skulle man kunna tro att sommaren redan hade gjort sitt intåg. Jag hade tagit ledigt från jobbet, Max hade påsklov, och även kollegan M var ledig så vi planerade ihop en rutt som skulle hålla över hela dagen.

Temat för dagen var ”obesökta platser” så därför riktade vi våra blickar lite längre västerut, obanad flygterräng för samtliga inblandade.

Max har skrivit en redogörelse för dagen:

På morgonen så satte vi oss i bilen mot Västerås efter en timme så var vi framme sen så gjorde vi daglig tillsyn och sen efter det så kom Marcus och vi kunde ge oss iväg men först så skulle vi tanka. Sen så lyfte vi mot brattforsheden efter 55 min så var vi framme och vi hittade några att prata med. Det var lite skumt för att på första världskriget så hade man målat hangarerna som lador för att maskera hangarerna i kriget. Sen efter ca 40 min så lyfte vi mot Karlskoga. Efter ytterligare 20 min så landar vi i Karlskoga då tog vi en taxi till restaurang strandkanten sen efter vi åt upp så åkte vi tillbaka i en taxi. Sen flög vi tillbaka till Västerås och det tog 50 min sen så parkerade vi flygplanet och åkte hem till Viby.

Men vi tar det hela från början och går igenom dagen med lite bilder!

Unge tankövervakare Boström håller ett vakande öga på tankningsprocessen.

Medan den något äldre Boström gör grovjobbet och ser till att soppan hamnar där den ska. Idag tankar vi fullt och lägger oss därmed strax under gränsen för max startvikt.

Vi startar från ESOW (Västerås) bana 18 och går sedan i princip rakt västerut.

Max får inta högersits och kontrollera att vi navigerar rätt 😉

Fint flygväder och nästan vindstilla även på högre höjd. Ju längre västerut vi kom desto mer snöfläckar låg kvar. Vissa sjöar hade fortfarande is.

När vi har Vänern inom synhåll börjar vi närma oss dagens första etappmål – krigsflygfält 16. Som mest fanns här upp mot 70 flygplan baserade under andra världskriget och fältet togs i bruk 1940 samtidigt som Tyskland angrep Norge.

På final för landning på fält 16 Brattforsheden utanför Filipsstad.

Vi strosade runt och tittade på alla hangarer och ”lador”. När det begav sig var tanken att allt skulle se ut som en bondgård från ovan, så alla byggnader hade påmålade fönster och dörrar. Allt för att förvirra fienden att det inte stod några flygplan parkerade här. Även fältet klipptes på ett sådant sätt att det skulle se ut som åkerplättar.

Man har bevarat detta för eftervärlden genom att fortsätta underhålla konstruktionerna på motsvarande sätt. På inflygningsplaten finns till och med en varning som tipsar piloten att verkligen landa på rätt bana bland alla åkerplättar…

Efter att ha språkat en stund med ett pensionärspar som var ute och övade skärmflygning med motor startade vi och styrde mot nästa mål. Max fick pusta ut i baksits.

Nästa destination låg bara 14 minuters flygtid, så vi hade knappt startat innan det var dags att landa igen.

På marken igen i Karlskoga! En trivsam liten flygplats vars storhetstid var när Bofors hade det som sin ”hemmaflygplats”. Ett flygledartorn och vänthall(!)

Idag är inte flygplatsen lika aktiv. Men med en asfalterad bana på 1500 meter gissar jag att de plan nu är stationerade här trivs rätt bra ändå!

Det började kurra i magen så vi drog oss in mot Karlskoga city – ja – eller närmare bestämt till strandlinjen för att inta en lunch på restaurang Strandkanden. Och mycket riktigt fanns där en strandkant.

När lunchen var över var det dags att dra sig hemåt. Vi säger hejdå till Karlskoga för denna gång. Ett trevligt ställe dit jag kan tänka att återkomma till.

Vi passerar Örebro krontrollzon på vägen hem. En trevlig flygledare gav oss klarering att köra tvärs genom hela zonen.

Och till sist passerar vi Arboga…

… och sedan är vi tillbaka till Västerås igen.

En mycket trevlig dag som bjöd på årets första sommarliknande dag!

Fredag till Norrtälje

En härlig fredag i början av Mars föll alla pusselbitar på plats och flygning var planerad. SE-GPN var bokad och kollegan M var också sugen att hänga på. Efter lite velande beslutades att det fick bli Norrtälje som fick agera rastplats, och vägen dit skulle gå via Stockholm City och skärgården, och hem via Sollentuna.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, så vi tar och går igenom resan med hjälp av bilder

Piloten efter start ESOW

 

Över Mälaren

 

Inpassering mot Stockholm via Älvnäs

 

Ekebyhovsbacken på Ekerö

 

Vi passerar Björnholmen, klart att gå in över city på 1500 fot.

 

Södermalm

 

Torsplan med nya Norra Tornet

 

Östermalm och Humlegården

 

Skeppsholmen

 

Gamla Stan och Slussen

 

Mot utpasseringspunkt Bosön

 

Färjan över till Ljusterö

 

Löparö (norra skärgården)

 

Fikarast på Norrtälje ESSN

 

Fint väder och lugnt läge på ESSN

 

Plot från Sky Demon på färdvägen

Och sedan bär det hemmåt igen!

Norrviken (Sollentuna)

 

Vårat hus (vingen pekar på det)

 

Familjen ute och vinkar!

 

Det är inte varje dag som man dessutom får en film på sig själv från marken. Här har vi farmor och Tanja som passar barnen och står på marken och vinkar…

 

 

 

Lärartimme 2019

Då var det dags för flyglärartimmen för att förlänga behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan i ytterligare två år. Vädret såg faktiskt rätt risigt ut på morgonen, åtminstone på pappret. Men efter ett samtal till MET på Arlanda ljusnade förhoppningarna något. Senare visade det sig att dagen skulle bjuda på strålande flygväder 😉 

Jag tog med mig Max till Västerås, och eftersom det var några månader sedan senaste flygningen körde jag ett snabbt studs-pass för att komma i form. Därefter tog jag med Max på en tur i fint flygväder över Galten och Kungsör.

Sedan var det dags för flyglärartimme. Vi startade med några stallövningar på vägen ut via Romfartuna. Därefter blev det några nödlandningsövningar och sedan vidare mot ESSX (Johannisberg) för några studsar där. Vi avslutade med två bedömningslandningar (från olika höjd) på Hässlö. Ja det är ungefär vad man hinner med på en timme 🙂

Max håller kursen över Galten

Kikar man riktigt noga ser man isjakterna nere på isen

Kvällsflygning till Ludvika

Medan resten av Sverige såg åttondelsfinalen i fotbolls-VM passade jag på att köra ett flygpass. Det blev en tur med IUF till Ludvika.

SE-IUF på Ludvika flygplats

Terminalbyggnaden 😉

I Ludvika stötte jag på en herre som verkligen gillade det här med modellflyg. Han hade bilen full av olika typer av modeller, och på en släpkärra efter bilen hade han en rejäl pjäs som var drygt 3 meter lång. Tyvärr hade jag inte riktigt tid att stanna och titta på flyningarna.

Efter några studsar var det dags att dra sig tillbaka mot Västerås igen.

Efter start ESSG (Ludvika)

Detta var första flygningen med IUF sedan horisontgyrot blivit ersatt med en digital variant, Garmin G5. Förutom själva horisontgyrot får man även fart, kurs och höjd digitalt presenterad. Den har stora likheter med G1000 som sitter i LZG så man känner igen sig direkt. Det enda som jag saknade (och som borde gå att räkna ut med de sensorer som G5 har) är presentation av vindkomposanterna som påverkar flygplanet. Men det kanske kommer i någon framtida uppgradering.

Garmin G5

På väg hem passerade jag området där Salabranden utspelade sig för några år sedan. Naturen återhämtar sig, men man kan fortfarande se tydligt var det har har brunnit.

Åter till Västerås…

Midsommarflygning

Vy ut mot Mälaren

Midsommarhelg och SE-LZG var bokad för en liten flygutflykt. Jag hade ett utkast till rutt sedan tidigare i AirNavPro, och idag passade den rätt bra. Vinden visade sig vara rätt byig och det blåste 13 knop rätt i banan på ESOW när starten skedde på bana 01. Kursen gick mot utpasseringspunkten GOLFBANAN, och sedan vidare mot Stockholm.

Första ”stopp” var över vårt hus i Viby. Det blev ett par varv där och tillfälle att knäppa ett par kort. Så någonstans därnere har ni vårt hus 😉

Södra Viby

Gick sedan vidare genom korridoren mellan Arlanda och Bromma kontrollzon ut mot Täby och Åkersberga för att följa kusten upp till Norrtälje. Planen var att pausa där för en kort bensträckare, men tidsschemat var lite ansträngt så det fick bli en studs-och-gå istället. Här blåste det också rejält, och vinden låg rakt i sidan på bana 07 så det blev en bra övning i sidvindslanding 😉

Norrtäljeviken in mot Norrtälje

Fortsatte en aning norrut för att sedan vika av mot väster och passera norr om arlandas kESSNontrollzon. Här ligger taket för okontrollerad luft på endast 1200 fot och terrängen är mestadels skog, så det blev en rätt hoppig historia mellan termikblåsorna. Faktiskt lite som en berg-och-dalbana 😉

Så småningom kommer man ut ur Stockholms terminalområde, och det var dags att stiga och lämna de starka termikkanalerna bakom oss. På 4.200 fot låg molnbasen och det är en härlig känsla att närma sig molnen.

Nära molnbasen på 4.200 fot i närheten av Tämnaren

Sedan blev kursen mot Sala för att sedan gå tillbaka till Västerås via inpasseringspunkten ROMFARTUNA. 

På genomresa

Miniweekend i Örebro för att besöka äventyrsbadet ”Lost City”. Och från Stockholm till Örebro passerar man… just det – Västerås. Upplägget blev som så att Mamma T fick en shoppingdag i Västerås och Pappa B med son hade Urban-Filip bokad för flygning.

Vädret begränsade oss en aning, så originalplanen att studsa lite i Köping fick vi skrota för där ösregnade det. Istället drog vi oss något söderut och passade på att snurra några varv över Eskilstuna.

Sedan blev det lite allmännt småflygande i omgivningen. Vädret begränsade oss som sagt. Max var med i rodren och vi tränade på att flyga på rak kurs och sedan gå in i svängar. Han hade även lite funderingar på vad G-krafter är för någonting så vi körde både positiva G-krafter och några lätt negativa (så det kittlar lite i magen) 😉

Till sist gick vi mot Johannisberg för att köra några studsar, och sedan bar det tillbaka till ESOW igen..

Visingsö!

Som en liten sommaravslutning på jobbet hade vi planerat en flygtur ner till Visingsö. Det verkade vara svårt med väderprognoserna, så vi hade tre möjliga dagar att utföra flygningen på. Det visade sig att redan dag ett bjöd på bra väder, om än aningen molnigt. 

Det blev undertecknad, Marcus, Gustav och Linus som satte kurs mot Västerås och för kvällen var SE-IUF och SE-MIA (Västerås flygklubbs Cessna)

Daglig tillsyn!

Västerås har två flygplatser, och eftersom MIA är stationerad på Johannisberg och vi har våra flygplan på Hässlö så fick vi synka att vi startade ungefär samtidigt. Efter start hade vi bestämt att vi skulle lägga oss i väntläge över Kvicksund för att därifrån flyga i gemensam trupp ner mot Visingsö. 

Vi gör oss redo för start med SE-IUF

Holding över Kvicksund

Det var lugnt och fint i luften och Sweden Control var som vanligt vänliga och behjälpliga med trafikinformation. När vi närmade oss Visingsö var det dags att börja planera för landningen. Vindstruten visste vi på förhand att den var trasig, och deras Vind-T (en vindmackapär från förhysteriska tider) vet man inte riktigt hur känslig den är, men det blev ändå ganska enkelt att bedöma vindriktningen – vindkraftverken i närheten stod i det närmaste stilla och pekade åt olika håll, och Vättern var helt spegelblank och hade inte den minsta krusning. Kort och gott – det var vindstilla och vi angjorde trafikvarvet och landade på stråket 33. 

Över Vättern – Visingsö närmar sig

Marcus och Linus hänger på med SE-MIA

Visingsö (vy mot söder) efter att vi passerat fältet

Svänger strax till final stråk 33

Framme!

Ett par andra flygplan hade även tagit sig till Visingsö och de höll som bäst på att äta middag när vi kom. De var ute på flygsemester med övernattning och hade satt upp sina tält i direkt anslutning till sina parkerade flygplan. Vi dukade upp vår medhavda mat och åt en välbehövlig middag.

Middag bestående av rostbiff med potatissallad

Efter lite strosande och spanande lastade vi in oss i flygplanen och begav oss sedan mot Västerås igen.

Detta var andra gången jag flög till Visingsö. Fältet ligger riktigt naturskönt och man landar i princip i strandlinjen. Det finns även en 9-håls kortbana insprängd mellan landningsstråken om man skulle ha med sig golfklubborna…

 

Till Skå

En härlig sommarkväll och jag hade pratat med Max om att komma ut och flyga en sväng.  Vi beslutar oss för en sväng till Skå. Det är härligt väder och kollegan Marcus följer med. 

På Skå mötte Gustav upp och efter viss övertalning följde han med på ett kort varv runt fältet. Under tiden passade Max på att provsitta GUV:en, aerobaticsplanet som Marcus använder för att ta sin behörighet i avancerad flygning.

Tid för avgång!

Vi lämnar Västerås bakom oss

Omgivningarna runt Skå

Gustav framför Urban-Filip

Max provsitter GUV:en

På väg tillbaka till Västerås. CoPilot Max tränar på att hålla kurs och höjd

Klar inflygning bana 01

På final bana 01

Max hjälper till med tankningen

Flygfredag

Max och jag fick några timmars andningshål från mjölkdimmorna därhemma och vi passade på att bege oss mot Västerås för lite flygning. Det var en riktigt fin dag, som började en aning blåsigt, men vinden mojnade under eftermiddagen och det blev riktigt fint flygväder.

Vi kom iväg aningen sent, så vårt första stopp blev bara en studs-och-gå på Arboga flygplats. Man hade segelflygsverksamhet, men det var inga problem för oss att sticka emellan med en studs.

Efter studsen fortsatte vi norrut och tog sikte på Köping. Där landade vi och det visade sig att klubbhuset var öppet så vi passade på att köpa varsin glass. Egentligen hade vi tänkt att tassa de 10 minutrarna det tar över E18 till McDonalds för lite middag, men styrkt med en glass, bestämde vi oss för att istället fortsätta flygningen.

ESVQ – Köping

Det blev ytterligare en sväng norrut, med Kolsva som rundningsmärke innan det bar tillbaka till inpasseringspunkten Romfartuna med påföljande landning på bana 19.

När vi skulle hem packade jag in allt i bilens baggageutrymme och den automatiska bakluckan stängdes. Samtidigt startade ett äldre militärplan upp sin motor på plattan varpå vi blev nyfikna och gick bort till stängslet för att titta. I detta märkte jag naturligtvis inte den diskreta signal som bilen gav ifrån sig, att ”nu är du på väg att låsa in din nyckel i bilen”. När vi kom tillbaka 5 minuter senare var backluckan stängd och låst, med nyckeln i bilen.

Hur vi tog oss hem till Stockholm? Ja det blev lite blandade färdmedel… (och en tur tillbaka till Västerås dagen efter för att hämta bilen med hjälp av reservnyckeln..)

%d bloggare gillar detta: