En retur till Fjällbacka

Idag blev det en sväng ner till Fjällbaka igen. Kollegan M skulle tillbaka till Stockholm så vi planerade att göra samma upplägg som förra gången, fast nu skulle jag flyga ner, och M flyga tillbaka.

Det börjar bli höst och det kan bli lite knepigare att hitta sådana där dagar med riktigt fint väder, men vi hade i alla fall satt sikte på den dag där vädret såg som mest lovande ut. Det skulle vara morgondimma i princip hela södra sverige, men skulle lätta under dagen. Åkte därför till Västerås tidigt för att i lugn och ro göra daglig tillsyn och tanka. När detta var klart var det bara att sätta sig och vänta!

När klockan blivit 08.20 visade METAR-rapporterna att de större flygplatserna längs vägen rapporterade godkända siktförhållanden så en färdplan lämnades in till 09.15 och 09.20 stod jag på startbanan redo för start.

I luften blev det kurs mot Örebro och det var rätt tydligt att det lokalt låg kvar morgondimma. Molnbasen låg på runt 2000 fot så det fick bli den initiala marshöjden. En fördel med det var ju faktiskt att motvinden som jag hade beräknat blev mindre än planerat (det blåser oftast mer ju högre upp man är).

När jag kommit ner och skulle korsa Vänern blev det lite intressantare. Det diffusa molntäcket låg kvar på 2000 fot och är ju som bekant lite ljusgrått, det gick inga större vågor på Vänern så även den var ljusgrå. Sikten var god men något begränsad och även den ljusgå. Kort och gott så blir allt ljusgrått. I dessa lägen kan det bli lite knepigt med referenserna och det gäller att noggrannt hålla uppsikt och även ha koll på instrumenten. Detta är ett fenomen man går igenom under flygutbildningen, men detta var faktiskt första gången som jag själv kommit i en sådan situation där jag reflekterat över det. Nåväl, nu finns det ju en del öar i Vänern och det var ingen större svårighet att fortsätta flygningen.

• 

• 

Sista biten ner till Fjällbacka bjöd på något sämre sikt och tilltagande vind, men inga större problem och med en flygtid på 1h 50 min landade jag och vi kunde börja stuva in M’s incheckade bagage. (ni minns väl Terminal A?)

Tillbakaresan gick snabbare eftersom vi nu hade vinden i ryggen. Nått level-kaffe blev det inte tal om för så högt kunde vi inte komma, utan vi fick nöja oss med QNH-baserad fika på 1600 fot. Men det serverades kanelgifflar till kaffet 🙂

Solen hade gjort ett bra jobb, på vägen tillbaka hade luften klarnat ordentligt och sikten var mycket god.

Sen var vi tillbaka i gamla bekanta luftrum och efter flygplanstvätt och loggskrivning bar det hemåt!

• 

• 

• 

Lantmäteriets spridningstillstånd: LM2020/022331