Middag i Köping

En riktigt solig söndag! Förmiddagen tillängnades ett besök med trillingarna på Skansen, och på eftermiddagen packade jag och Max ihop oss och styrde till Västerås för att flyga lite. Vi dividerade lite om vart vi skulle flyga, vi hade tagit med oss lite mat för en enklare picknick, och valet stod till slut mellan Ludvika eller Norberg. Valet föll på Norberg och vi startade nytankade från Johannisberg och styrde kursen norrut.

På vägen dit tog vi ut en extra västlig sväng för att titta till de olika bruksorterna i Bergslagen.

Sedan var det dags för oss att ta oss an Norberg. Efter en överflygning för att kontrollera vindstruten gick vi in i landningvarvet för bana 19. Det första som slog mig var att trädridåerna i båda banändar var högre än vad jag var förberedd på. I hela varvet försökte jag sedan få grepp om hur banans kondition egentligen var. Det var svårt att se, men jag tyckte att det såg lite ojämnt ut, ungefär som det var sprickor i banbeläggningen som det börjat växa gräs igenom. På kort final tog jag dock ett beslut som för mig är första gången i ett skarpt läge. “Vi drar på och går om” sa jag till Max och utförde sedan rutinen för avbruten start, dvs full gas, bygg upp fart, in med klaffen och stig.

Gjorde ytterligare ett trafikvarv och kom fram till samma slutsats på kort final, och avbröt även där landningen. Magkänslan för att allt var ok infann sig helt enkelt inte. “Men Björn“, hann jag tänka efter den andra avbrutna starten, “även om fältet är helt tomt just nu, kan jag ju inte vara den första som landar här idag. Det står ingen flygplanskyrkogård bredvid banan med kasserade flygplan, det borde ju gå alldeles utmärkt.” Ja det hade det säkert. Men funderingar på om nu underlaget var lite halvdåligt och vi står där med punktering – då blir det inte så kul. Och trädridåerna? Ja, de var högre än vad jag förberett mig på, men enligt prestandaberäkningarna jag gjort innan så skall det inte vara några som helst problem. Men magkänslan fanns inte där, och är det något jag lärt mig i den här sporten så är det att man chansar inte. Det blev tillslut får många “kansken” och “förmodligen” för mig.

Men Norberg, än är jag inte klar med dig, du får bli föremål för nästa flyglärartimme eller så 🙂

Snabb överläggning med Max (vi ville ju faktiskt stanna och äta vid det här laget) och vi beslutade oss för att gå söderut mot Köping istället.

Efter landning i Köping, packade vi upp vår picnick och fick en härlig middag på ett sommargrönt gräsfält. Vad kan vara bättre?

Efter maten var det dags att styra tillbaka mot Västerås, och medan jag tog hand om det administrativa anmälde sig andrapiloten självmant för tvättjänstgöring 🙂

Lantmäteriets spridningstillstånd, ärendenummer: LM2021/019913