Herr J (som vi stötte på i skärgården i sommras) och som även innehar ett UL-certifikat frågade om jag ville följa med på en söndagssväng med ett UL-flygplan. Det ville jag naturligtvis, vädret såg ut att bli riktigt fint denna söndag.

Det var faktiskt såpass fint att jag var ute i god tid vid flygfältet som Swedish Ultraflyers flyger från för att kunna gå runt och knäppa lite fina vinterkort.

J hade förberett en navigationsrunda söderut som skulle precitionsnavigeras, och efter att daglig tillsyn på flygplanet var gjord lastade vi in oss och sedan bar det iväg. Vi flög söderut på 1000ft och loggade noggrannt brytpunkter och följde upp minutstreck på kartan. När vi kom ner mot Mariefred blev det lite klurigare eftersom sjöar och åkrar såg likadana ut från luften på grund av all snö.

Vi angjorde så smångingom inpasseringspunkt TOBO till Eskilstuna TIZ och efter en mjuuuuuuk landning tog vi en bensträckare och en kopp kaffe på flygklubben. (Här stötte vi även på SE-GPN som precis fått en ny GPS monterad).

Efter start insåg vi att vi inte skulle hinna tillbaka enligt den planerade rutten. Vi hade bara 30 minuter kvar av flygplanets bokningstid och vi visste inte om någon hade bokat planet efter oss. Kurs direkt mot Frölunda och på sträckan fick jag tillfälle att känna på flygegenskaperna själv. Från marchfarten 70kt gick vi stegvis ner till så låga farter som 35kt innan flygplanet visade tendenser på stall. I 35kt känns det i princip som att man står still i luften 😉

Tillbaka vid Frölunda tog J över spakarna igen och genomförde ytterligare en stilfull landning.

Total distans blev 80 nm (knappt 15 mil)