Tag Archives: Arboga

Lärartimme 2016

Så var årets lärartimme utförd. Nu gör man i och för sig denna timme bara vart annat år, men den är likväl mycket bra då man kan träna på sådant som man normalt inte brukar göra.

Den blev lärare A som fick ta sig an mig denna gång. Cessnan var upptagen så det blev den kära gamla Urban-Filip som fick stå för lyftkraften. Vi började en kort briefing där vi satte kvällens agenda:

  • Öva kortfältsstarter från gräsfält
  • Öva branta svängar
  • Nödlandningsövning
  • Öva turn-of-death

Igång med kärran, och sedan startade vi RWY19 för en utpassering via Vikhus. Men just efter planet lättade – hoppsan – motorn stannar. Det är naturligtvis A som drar av på gasen och vi simulerar ett motorbortfall. Kvickt ner med nosen, ut med klaffen och landa rakt fram. Efter sättning startar motorn helt magiskt igen och vi fortsätter mot Vikhus.

Utanför TMA:t steg vi ytterligare till 2000ft och började turn-of-death övningen. Det var kollegan M som tipsade om denna övning och det låter kanske lite skrämmande, dödens sväng, men egentligen handlar det bara om att göra en sväng med så liten höjdförlust som möjligt med motorn på tomgång. Ursprunget till det hela är om man skulle råka ut för ett motorbortfall kort efter att man startat och stigit till säg 800 fot. Vad gör man då? Svänger tillbaka till fältet eller landar rakt fram? Det beror naturligtvis på vilken höjd man har, men den instinktiva reaktionen i ett stressat tillstånd är ju att svänga tillbaka och på för låg höjd slutar detta förmodligen i ett större haveri än att göra en “utelandning” rakt fram.

För att öva på detta la vi oss på en säker höjd (2000ft) och påbörjade den simulerade starten
med stigning i runt 75 knop. Motorbortfall – räkna sakta till 3 – och sedan vidta åtgärd för en 180 gradare med minimal höjdförlust. Att räkna till 3 var något vi la in för att om det hänt i verkligheten så hade man ju inte reagerat direkt. Vi gjorde två övningar, den första gjorde jag en rätt brant sväng (vilket man nog gör instinktivt i detta läge). Andra övningen en mer korrekt flack sväng. Jag tycker det gick bra, fick som bäst en höjdförlust på runt 300 fot med den flacka svängen.

Efter detta gjorde vi några branta svängar och sedan styrde vi mot Köpings flygfält. Först en normal landning följd av en kortfältsstart vilket förlöpte normalt. Sedan passade vi på att göra några bedömningslandingar, alltså landning med motorn på tomgång. De två första kom in lite för högt så det blev omdrag. De följande tre landningarna gick bättre.

Efter Köping gick vi vidare till Arboga vilket ligger bara ett stenkast bort. Banan ligger här så att det blev sidvind, så vi körde en studs innan nosen styrdes tillbaka mot Västerås. Halvvägs tillbaka “stannade” motorn igen och vi gjorde en simulerad nödlandning. Kändes som alla handgrepp gick bra och vi avbröt övningen på 500 fot.

Tillbaka mot Västerås för lite pappersarbete och så var behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan förlängt ytterligare 2 år 🙂

forlangning2016

%d bloggers like this: