Långflygning till Fjällbacka
Idag blev det en riktig långflygning! Kollegan M och jag hade planerat ett upplägg där vi båda flög ner till Fjällbacka på västkusten och där M sedan skulle stanna kvar och jag flyga hem flygplanet igen.
Detta var ju något som mer eller mindre skulle ta en hel dag i anspråk, så därför fick det bli en ledig dag från jobbet.
Redan kl 6 begav vi oss mot Västerås där det blev daglig tillsyn och full tank. SE-MIA var bokad och när M’s ganska omfattande packning var instuvad gav vi oss iväg mot sydväst.
En fördel med sådana här långflygningar är att man kan gå igenom systemen lite mer grundligt än när man bara är ute en sväng. Efter att ha nått vår marshhöjd på 4.500 fot kunde vi således gå igenom G1000, autopiloten och LeanAssist lite mer grundligt.
Lite drygt 1.5 timmare senare var vi framme, och M företog en liten sightsing-runda över Smögen och kusten upp mot Fjällbacka.
Efter ett kort lunchuppehåll, tankning och urpackning av M’s incheckade bagage var det dags att starta upp och bege sig mot Västerås igen.
Det fick bli flygnivå 55 tillbaka, och trafikledningen var i vanlig ordning hjälpsamma med trafikinformation.
I begrepp att korsa Vänern ropade Sweden Control upp och informerade att en rote 39:or just nu övade över Vänern ”ungefär på din höjd”, varpå vi kom överens om att jag gick i en mer sydlig båge över Vänern. Väl över till Mariestad fick jag både tack och hälsning från Försvarsmakten 🙂
Molnen hade tornat upp sig en aning under dagen och termiken var igång. När man kommer nära molnen blir man nästan lite sugen på att segelflyga igen 🙂
Det var rejäl medvind på hemvägen så vips låg jag över Örebro. Här har ICA gjort ett genialiskt drag och placerat riktad reklam till alla som flyger över stan…
…och innan man visste ordet av så såg man Västerås skyline närma sig. På det hela taget en mycket trivsam utflykt i otroligt fint sensommarväder.
Lantmäteriets spridningstillstånd: LM2020/019587