Kvällstur över Ön

Kanonfint väder och vindstilla. Max och jag drog till Visby flygplats för en kvällstur med SE-IMY. Eftersom det var ett tag sedan jagflög Tobagon var planen att först göra några studsar och sedan en liten runda på mellersta Gotland.

Även om första studsen var lite väl skumpig så artade sig andra varvet bättre, och sedan kändes allt hemtamt igen. Det var mycket komersiell trafik som skulle till och från ön så vi fick väntläge på basen på andra varvet.

Efter studsarna passerade vi ur kontrollzonen via Endre och flög en liten runda på mellersta Gotland. Max passade på och spaka lite och konstaderade att den (Tobagon) är stabilare än Cessnan (läs tyngre i rodren)..

Tillbaka mot Endre och landning på stråket 28.

Efter Endre

Ljugarn vid kusten

Max spakar

Track över studsarna på ESSV

Påskflygning

Påsk 2019 och vädermässigt skulle man kunna tro att sommaren redan hade gjort sitt intåg. Jag hade tagit ledigt från jobbet, Max hade påsklov, och även kollegan M var ledig så vi planerade ihop en rutt som skulle hålla över hela dagen.

Temat för dagen var ”obesökta platser” så därför riktade vi våra blickar lite längre västerut, obanad flygterräng för samtliga inblandade.

Max har skrivit en redogörelse för dagen:

På morgonen så satte vi oss i bilen mot Västerås efter en timme så var vi framme sen så gjorde vi daglig tillsyn och sen efter det så kom Marcus och vi kunde ge oss iväg men först så skulle vi tanka. Sen så lyfte vi mot brattforsheden efter 55 min så var vi framme och vi hittade några att prata med. Det var lite skumt för att på första världskriget så hade man målat hangarerna som lador för att maskera hangarerna i kriget. Sen efter ca 40 min så lyfte vi mot Karlskoga. Efter ytterligare 20 min så landar vi i Karlskoga då tog vi en taxi till restaurang strandkanten sen efter vi åt upp så åkte vi tillbaka i en taxi. Sen flög vi tillbaka till Västerås och det tog 50 min sen så parkerade vi flygplanet och åkte hem till Viby.

Men vi tar det hela från början och går igenom dagen med lite bilder!

Unge tankövervakare Boström håller ett vakande öga på tankningsprocessen.

Medan den något äldre Boström gör grovjobbet och ser till att soppan hamnar där den ska. Idag tankar vi fullt och lägger oss därmed strax under gränsen för max startvikt.

Vi startar från ESOW (Västerås) bana 18 och går sedan i princip rakt västerut.

Max får inta högersits och kontrollera att vi navigerar rätt 😉

Fint flygväder och nästan vindstilla även på högre höjd. Ju längre västerut vi kom desto mer snöfläckar låg kvar. Vissa sjöar hade fortfarande is.

När vi har Vänern inom synhåll börjar vi närma oss dagens första etappmål – krigsflygfält 16. Som mest fanns här upp mot 70 flygplan baserade under andra världskriget och fältet togs i bruk 1940 samtidigt som Tyskland angrep Norge.

På final för landning på fält 16 Brattforsheden utanför Filipsstad.

Vi strosade runt och tittade på alla hangarer och ”lador”. När det begav sig var tanken att allt skulle se ut som en bondgård från ovan, så alla byggnader hade påmålade fönster och dörrar. Allt för att förvirra fienden att det inte stod några flygplan parkerade här. Även fältet klipptes på ett sådant sätt att det skulle se ut som åkerplättar.

Man har bevarat detta för eftervärlden genom att fortsätta underhålla konstruktionerna på motsvarande sätt. På inflygningsplaten finns till och med en varning som tipsar piloten att verkligen landa på rätt bana bland alla åkerplättar…

Efter att ha språkat en stund med ett pensionärspar som var ute och övade skärmflygning med motor startade vi och styrde mot nästa mål. Max fick pusta ut i baksits.

Nästa destination låg bara 14 minuters flygtid, så vi hade knappt startat innan det var dags att landa igen.

På marken igen i Karlskoga! En trivsam liten flygplats vars storhetstid var när Bofors hade det som sin ”hemmaflygplats”. Ett flygledartorn och vänthall(!)

Idag är inte flygplatsen lika aktiv. Men med en asfalterad bana på 1500 meter gissar jag att de plan nu är stationerade här trivs rätt bra ändå!

Det började kurra i magen så vi drog oss in mot Karlskoga city – ja – eller närmare bestämt till strandlinjen för att inta en lunch på restaurang Strandkanden. Och mycket riktigt fanns där en strandkant.

När lunchen var över var det dags att dra sig hemåt. Vi säger hejdå till Karlskoga för denna gång. Ett trevligt ställe dit jag kan tänka att återkomma till.

Vi passerar Örebro krontrollzon på vägen hem. En trevlig flygledare gav oss klarering att köra tvärs genom hela zonen.

Och till sist passerar vi Arboga…

… och sedan är vi tillbaka till Västerås igen.

En mycket trevlig dag som bjöd på årets första sommarliknande dag!

Fredag till Norrtälje

En härlig fredag i början av Mars föll alla pusselbitar på plats och flygning var planerad. SE-GPN var bokad och kollegan M var också sugen att hänga på. Efter lite velande beslutades att det fick bli Norrtälje som fick agera rastplats, och vägen dit skulle gå via Stockholm City och skärgården, och hem via Sollentuna.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, så vi tar och går igenom resan med hjälp av bilder

Piloten efter start ESOW

 

Över Mälaren

 

Inpassering mot Stockholm via Älvnäs

 

Ekebyhovsbacken på Ekerö

 

Vi passerar Björnholmen, klart att gå in över city på 1500 fot.

 

Södermalm

 

Torsplan med nya Norra Tornet

 

Östermalm och Humlegården

 

Skeppsholmen

 

Gamla Stan och Slussen

 

Mot utpasseringspunkt Bosön

 

Färjan över till Ljusterö

 

Löparö (norra skärgården)

 

Fikarast på Norrtälje ESSN

 

Fint väder och lugnt läge på ESSN

 

Plot från Sky Demon på färdvägen

Och sedan bär det hemmåt igen!

Norrviken (Sollentuna)

 

Vårat hus (vingen pekar på det)

 

Familjen ute och vinkar!

 

Det är inte varje dag som man dessutom får en film på sig själv från marken. Här har vi farmor och Tanja som passar barnen och står på marken och vinkar…

 

 

 

Mörkertävlingen 2018

Ni kanske är nyfikna hur det gick med Mörkerflygtävlingen 2018 som M och jag deltog i? Det gick som vanligt – vi kom sist.

Eller så vänder vi på steken och säger så här – förtjänstfullt försvarade de två flygarna sin sistaplacering.

För det är ju faktiskt så att vi kommit sist varje år vi ställt upp… Nu är det här ju en lättsam tillställning under avslappnade former som Västerås Flygklubb anordnar varje år där endast resultatet är på blodigt allvar. 

I år tillkom ett alldeles nytt moment, nämligen flygbombning. Det gällde att vid återkomsten från navigationsrundan passera fältet och på en given punkt mitt på flygfältet (den belysta vindstruten) släppa en liten flaska med lysdiod i. Ju längre bort från ”målet” flaskan hamnade, desto mer straffpoäng. Vi lyckades med konststycket att inte ens vara i närheten av vindstruten. Jag undrar om det inte var så att de fick gå över till grannfältet för att hämta upp vår ”bomb”. Därav en sistaplacering.

Skönt ändå eftersom det är vinnarna som får arrangera nästa års tävling. Men där gick vi bet, för nya regler gör gällande det omvända. Så nästa år ses vi igen – då som M och B som arrangörer 🙂

 

SE-MIA innan avfärd på navigationsrundan

 

Någonstans…

 

SE-MIA med G1000

Final ESSX i mörkret

Lärartimme 2019

Då var det dags för flyglärartimmen för att förlänga behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan i ytterligare två år. Vädret såg faktiskt rätt risigt ut på morgonen, åtminstone på pappret. Men efter ett samtal till MET på Arlanda ljusnade förhoppningarna något. Senare visade det sig att dagen skulle bjuda på strålande flygväder 😉 

Jag tog med mig Max till Västerås, och eftersom det var några månader sedan senaste flygningen körde jag ett snabbt studs-pass för att komma i form. Därefter tog jag med Max på en tur i fint flygväder över Galten och Kungsör.

Sedan var det dags för flyglärartimme. Vi startade med några stallövningar på vägen ut via Romfartuna. Därefter blev det några nödlandningsövningar och sedan vidare mot ESSX (Johannisberg) för några studsar där. Vi avslutade med två bedömningslandningar (från olika höjd) på Hässlö. Ja det är ungefär vad man hinner med på en timme 🙂

Max håller kursen över Galten

Kikar man riktigt noga ser man isjakterna nere på isen

Flygning med André på Gotland

Här kommer ett fotokollage från en något disig men i övrigt fin flygkväll över Gotland! André tog mod till sig och vågade åka med 🙂

En tur över mellersta Gotland med Max och Mark

Kanonfin kväll och näst intill vindstilla. Max och Mark hängde med på en flygning över mellersta Gotland. Fallskärmshopparna jobbade på riktigt bra under kvällen också 🙂 

Här kommer lite bilder…

På final ESSV

Bäl – vinkar till familjen Holmstedt

Vibble by the Sea – vinkar till familjen Österberg

Visby hamn efter start

Herrviks fiskeläge

Visby

Visby

Bälten med alger öster om Gotland

Södra hällarna och Kneippbyn

Skrubbs travbana

Visby hamn

Visby

 

Fredagsflygning över Södra Gotland

Fredag eftermiddag och det fina och varma sommarvädret fortsätter. Jag hade bokat SE-IMY emellan två brandflygrundor och planen var att flyga en sväng över södra Gotland vilket jag inte gjort tidigare. Max var förståss ivrig att haka på.

Detta var ju första ”riktiga” flygningen efter introduktionspasset så allt tog lite längre tid i förberedelserna och genomgången av flygplanet innan flygning. För att även bekanta mig med tankanläggningen passade jag på att tanka fullt innan vi gav oss iväg.

Visbytornet var som vanligt vänliga och vi fick starta bana 28 för att sedan gå mot utpasseringspunkt ENDRE och sedan vidare kurs mot Ljugarn.

Ljugarn

Efter Ljugarn fortsatte vi söderut. Det råder extrem torka på Gotland, men dagen till ära hade faktiskt ett CB-moln överutvecklats och släppte sin nederbörd över Stånga. Det var säkerligen välkommet..

Regn över Stånga

Ytterligare en bit söderut passerade vi Rone hamn.

Ronehamn

Instrumentering i TB10

Vi fortsatte söderut ner till Burgsvik där vi vände och fortsatte att följa Gotlands västra kust upp mot Visby. Karlsöarna har stora restriktionsområden runt sig för att skydda fågellivet så där blev kortet taget på stort avstånd. 

Stora och Lilla Karlsö

Max ville naturligtvis även prova att flyga lite. Han har fått riktigt bra rutin på både kurs- och höjdhållning så snart behöver jag ingen autopilot längre 😉 I TB10:an tycke han även att han hade betydligt bättre sikt. Det är annars lätt att instrumentbrädan skymmer sikten framåt när man bara är 10 år. 

Max i SE-IMY

Vidare upp längs kusten passerade vi Tofta Strand. Det såg inte allt för packat ut, så gissningsvis höll v29-människorna (Stockholmsveckan) sig på annan ort såhär på fredagskvällen.

Tofta Strand

Restriktionsområdena över Tofta skjutfält var inte aktiva för dagen, så vi fick klarering genom TMA’t och restriktionsområdena vilket gjorde att vi kunde följa kusten upp mot Vibble och sedermera mot Visby Hamn där Visby kontroll lämnade över oss till tornfrekvensen. Därifrån blev det inflygning mot bana 28.

Inflygning bana 28 – Persgatan skymtar där nere 😉

SE-IMY

Gotlands Flygklubb

Sådär – nu är jag medlem i Gotlands flygklubb!

Igår kväll körde vi utcheckning på klubbens Tobago TB10. Blev lite airwork över östra Gotland (branta svängar, lågfart, stall och vikning) samt 7 studsar på ESSV (Visby flygplats)

Det blev totalt 1,4 timmars flygning. Planet som vi flög, SE-IMY, är utrustad med VP (Variable Pitch propeller) vilket även C182:an som vi hade i SAS FK under en period. Planet var verkligen i kanonfint skick och hade fina flygegenskaper.

Kvällsflygning till Ludvika

Medan resten av Sverige såg åttondelsfinalen i fotbolls-VM passade jag på att köra ett flygpass. Det blev en tur med IUF till Ludvika.

SE-IUF på Ludvika flygplats

Terminalbyggnaden 😉

I Ludvika stötte jag på en herre som verkligen gillade det här med modellflyg. Han hade bilen full av olika typer av modeller, och på en släpkärra efter bilen hade han en rejäl pjäs som var drygt 3 meter lång. Tyvärr hade jag inte riktigt tid att stanna och titta på flyningarna.

Efter några studsar var det dags att dra sig tillbaka mot Västerås igen.

Efter start ESSG (Ludvika)

Detta var första flygningen med IUF sedan horisontgyrot blivit ersatt med en digital variant, Garmin G5. Förutom själva horisontgyrot får man även fart, kurs och höjd digitalt presenterad. Den har stora likheter med G1000 som sitter i LZG så man känner igen sig direkt. Det enda som jag saknade (och som borde gå att räkna ut med de sensorer som G5 har) är presentation av vindkomposanterna som påverkar flygplanet. Men det kanske kommer i någon framtida uppgradering.

Garmin G5

På väg hem passerade jag området där Salabranden utspelade sig för några år sedan. Naturen återhämtar sig, men man kan fortfarande se tydligt var det har har brunnit.

Åter till Västerås…