Sommarflygning till Visingsö

Vi är inne i en period av extremt varmt väder. Det var ett tag sedan det flögs sist, så jag tänkte att det var på tiden att Max och jag kom ut på en tur.

Började rekonocera kartan för att se om vi kunde hitta något nytt ställe att åka till. Hittade några kandidater norröver, i Dalarna, men efter diverse resonemang hade det nog varit fint om det fanns badmöjligheter på destinationen.

Det fick helt enkelt bli en gammal favorit i repris – Visingsö. Här har jag förvisso varit tidigare, men det skulle bli första gången för Max. Så fick det bli, och vi pallrade oss iväg till Västerås i gryningen.

Efter lite småbekymmer med att hitta flygplanets loggbok, var vi i alla fall iväg. Klarblå himmel, många grader över 25 – och helt lugnt i luften när termiken inte riktigt hunnit igång! Härlig flygning med andra ord.

Vi har passerat Motala och Vättern breder ut sig
Vättern söderut – nånstans där nere ligger Jönköping

Flygningen ner tog dryga timmen, och när man flyger ut över Vättern och ser denna lilla pärla till Ö kan man inte annat än att njuta. Flygplatsen ligger alldeles intill standkanten på norra delen av ön.

Visingsö
Max rätar ut sig efter landning

När vi landat och parkerat slår det oss hur tyst och lugnt det är här. Helt vindstilla. Underbart. Saknar nästan ord att beskriva känslan.

…och VARMT! Vi hade med oss en picnickorg, men vi tog det säkra före det osäkra och begav oss ner till sandstranden ett hundratal meter bort först. Note-to-self: Det finns även en flygplansparkering bara 10 meter från stranden så nästa gång kan man parkera där istället och nästan direkt hoppa i vattnet…

Max svalkar sig

Efter ett välbehövligt bad och lunch passade vi på att gå ett varv i området. Alldeles intill, ja, eller faktiskt även på delar av själva flygfältet finns det en golfbana. Hygglig aktivitet på den faktiskt.

I övrigt finns inte så mycket mer i närområdet. Däremot kan man låna cyklar som finns vid klubbstugan, och då finns det betydligt mer att upptäcka. Nu hade vi inte riktigt tid med det denna gång, så det får vi spara till ett framtida besök.

När det närmade sit tid för avfärd så packade vi in oss i SE-KMI igen. Efter start ut över Vättern styrde vi åter norrut. Nu var termiken igång och det blev en lite skuttigare resa. På andra sidan Vättern pågick även någon form av militärövning så vi kunde höra några Gripar som uppenbarligen höll på med någonting, samt lite andra suspekta militära call-signs som jag inte hört förut.

På återrestan ville Max göra en liten videodokumentär, så den får ni beskåda nedan

(Spridningstillstånd: LM2020/014446)

Introduktion till formationsflygning

Till våren skall jag gå en kurs i formationsflyg. Fick möjlighet att följa med på ett introduktionspass till denna ädla konst.

Ett blåsigt trafikvarv på Johannisberg

Sista flygpasset 2019

…inträffade i mellandagarna! Helt ok väder men en front närmade sig från nordväst och det var inte helt självklart att vi skulle hinna före och få en skymt av Norberg som var dagens mål.

Kameran var med och ni får helt enkelt haka på genom följande film…

 

Upphittade filer

Av en slump så hittade jag lite bortglömda filer på datorn. Däribland fanns en flygfilm från en flygning med Max 2017 som aldrig såg dagens ljus. Det kanske var lika bra, för det var i ärlighetens namn inte så innehållsrik. Men här kommer den i alla fall 🙂

En heldag med Mörkertävling 2019

En hel dag med mörkertävling? Naturligtvis stod det mer på dagens agenda. Det slumpade faktiskt sig så att Max hade studiedag från skolan och jag och kollegan M hade tagit ledigt från jobbet. Det betydde med andra ord en heldag på Johannisbergs flygfält i Västerås!

Dagen började med klubbutcheckning för min del. Som nybliven medlem i Västerås Flygklubb behöver man gå igenom alla rutiner och lokaler. Vi avslutade sedan med en liten checkride i en av PA28:orna. Det blåste rejält – riktigt rejält faktiskt, men eftersom vinden låg rakt i banan behövde vi inte oroa oss för att överskrida några sidvindskomposanter. Bedömningslandningarna blev dock därefter, med stark vind går det inte att ta ut landningsvarvet det minsta och landningarna var väl inte de bästa i karriären.. Utcheckad blev jag i alla fall och är nu alltså medlem i Västerås FK.

Under tiden som jag sysselsatte mig med utcheckningen hakade Max på kollegan M som skulle ut och öva formationsflyg. De hade fyra maskiner för dagen och skulle öva olika formationsbyten inom fyrgruppen. Själv har jag ingen behörighet att flyga i formation så Max tyckte naturligtvis att det var riktigt spännande att få följa med M.

När mörkret inföll sig vid 18-tiden var det dags att dra igång årets upplaga av mörkerflygtävlingen. Ni minns väl vem som kom sist i förra året? Just det – undertecknad och M 😉 Det var alltså vi som stod som årets arrangörer. Ekipagen drog iväg på kvällens timmeslånga runda över Södermanland för att räkna lampor, kontrollera brobelysningar, kulörta ljusfenomen och så vidare.

Samtidigt började vi arrangera själva målet – en stor ring av marchaller på fältet som flygplanen skulle släppa en ”lysbomb” i efter egen strategi gällande höjd och fart. Det är rätt knepigt att pricka rätt… Ju närmare cirkelns centrum, detso mer poäng.

Efter att segrande – och förlorande ekipage var utsedda var det dags att bege sig hemåt. Nu laddar vi inför nästa års tävling.

Då skall vi inte komma sist.

Planering i full gång

Mörkret börjar infinna sig på kvällarna nu, och därmed drar mörkerflygsäsongen igång. Efter M och mitt fantastiska resultat på förra årets Mörkerflygtävling i Västerås Flygklubbs regi, så blir det vi som är arrangörer i år.

Så ikväll provflögs den tänkta tävlingsbanan och vi finslipade de frågor som följer med tävlingen… Inga ledtrådar här 🙂

Någonstans i Sverige på 2000 fot

Aftontur till Fårö

Ytterligare en härlig sommarkväll och idag var kursen norrut för att ta en tur runt Fårö. Syster Yster hade anmält att hon var intresserad av att följa med så vi packade in oss i SE-KBF och startade från ESSV.

En (som alltid) trevlig flygledare på Visby flygplats gav oss klartecken att gå direkt mot Fårö efter start på 3000 fot eller därunder. Vi föjde i princip västra kusten upp mot Fårö och rundade Fårö kyrka och fortsatte sedan ner via den östra sidan av ön.

Ett litet bild kollage

På väg till Fårö.
Fårösund
Spaka själv med skräckblandad förtjusning
Smöjen på östra Gotland
Någonstans över Bäl

Efter en timmes flygning var det dags att dra sig mot inpassering i kontrollzonen för landning. Vi fick klart att gå in direkt i ett högervarv för landning på bana 10, vilket passade perfekt för Syster att knäppa några kort över Visby.

Lång medvind över Visby City

Kort video innan vi svänger till final på bana 10

Final bana 10

Kvällstur över Ön

Kanonfint väder och vindstilla. Max och jag drog till Visby flygplats för en kvällstur med SE-IMY. Eftersom det var ett tag sedan jagflög Tobagon var planen att först göra några studsar och sedan en liten runda på mellersta Gotland.

Även om första studsen var lite väl skumpig så artade sig andra varvet bättre, och sedan kändes allt hemtamt igen. Det var mycket komersiell trafik som skulle till och från ön så vi fick väntläge på basen på andra varvet.

Efter studsarna passerade vi ur kontrollzonen via Endre och flög en liten runda på mellersta Gotland. Max passade på och spaka lite och konstaderade att den (Tobagon) är stabilare än Cessnan (läs tyngre i rodren)..

Tillbaka mot Endre och landning på stråket 28.

Efter Endre

Ljugarn vid kusten

Max spakar

Track över studsarna på ESSV

Påskflygning

Påsk 2019 och vädermässigt skulle man kunna tro att sommaren redan hade gjort sitt intåg. Jag hade tagit ledigt från jobbet, Max hade påsklov, och även kollegan M var ledig så vi planerade ihop en rutt som skulle hålla över hela dagen.

Temat för dagen var ”obesökta platser” så därför riktade vi våra blickar lite längre västerut, obanad flygterräng för samtliga inblandade.

Max har skrivit en redogörelse för dagen:

På morgonen så satte vi oss i bilen mot Västerås efter en timme så var vi framme sen så gjorde vi daglig tillsyn och sen efter det så kom Marcus och vi kunde ge oss iväg men först så skulle vi tanka. Sen så lyfte vi mot brattforsheden efter 55 min så var vi framme och vi hittade några att prata med. Det var lite skumt för att på första världskriget så hade man målat hangarerna som lador för att maskera hangarerna i kriget. Sen efter ca 40 min så lyfte vi mot Karlskoga. Efter ytterligare 20 min så landar vi i Karlskoga då tog vi en taxi till restaurang strandkanten sen efter vi åt upp så åkte vi tillbaka i en taxi. Sen flög vi tillbaka till Västerås och det tog 50 min sen så parkerade vi flygplanet och åkte hem till Viby.

Men vi tar det hela från början och går igenom dagen med lite bilder!

Unge tankövervakare Boström håller ett vakande öga på tankningsprocessen.

Medan den något äldre Boström gör grovjobbet och ser till att soppan hamnar där den ska. Idag tankar vi fullt och lägger oss därmed strax under gränsen för max startvikt.

Vi startar från ESOW (Västerås) bana 18 och går sedan i princip rakt västerut.

Max får inta högersits och kontrollera att vi navigerar rätt 😉

Fint flygväder och nästan vindstilla även på högre höjd. Ju längre västerut vi kom desto mer snöfläckar låg kvar. Vissa sjöar hade fortfarande is.

När vi har Vänern inom synhåll börjar vi närma oss dagens första etappmål – krigsflygfält 16. Som mest fanns här upp mot 70 flygplan baserade under andra världskriget och fältet togs i bruk 1940 samtidigt som Tyskland angrep Norge.

På final för landning på fält 16 Brattforsheden utanför Filipsstad.

Vi strosade runt och tittade på alla hangarer och ”lador”. När det begav sig var tanken att allt skulle se ut som en bondgård från ovan, så alla byggnader hade påmålade fönster och dörrar. Allt för att förvirra fienden att det inte stod några flygplan parkerade här. Även fältet klipptes på ett sådant sätt att det skulle se ut som åkerplättar.

Man har bevarat detta för eftervärlden genom att fortsätta underhålla konstruktionerna på motsvarande sätt. På inflygningsplaten finns till och med en varning som tipsar piloten att verkligen landa på rätt bana bland alla åkerplättar…

Efter att ha språkat en stund med ett pensionärspar som var ute och övade skärmflygning med motor startade vi och styrde mot nästa mål. Max fick pusta ut i baksits.

Nästa destination låg bara 14 minuters flygtid, så vi hade knappt startat innan det var dags att landa igen.

På marken igen i Karlskoga! En trivsam liten flygplats vars storhetstid var när Bofors hade det som sin ”hemmaflygplats”. Ett flygledartorn och vänthall(!)

Idag är inte flygplatsen lika aktiv. Men med en asfalterad bana på 1500 meter gissar jag att de plan nu är stationerade här trivs rätt bra ändå!

Det började kurra i magen så vi drog oss in mot Karlskoga city – ja – eller närmare bestämt till strandlinjen för att inta en lunch på restaurang Strandkanden. Och mycket riktigt fanns där en strandkant.

När lunchen var över var det dags att dra sig hemåt. Vi säger hejdå till Karlskoga för denna gång. Ett trevligt ställe dit jag kan tänka att återkomma till.

Vi passerar Örebro krontrollzon på vägen hem. En trevlig flygledare gav oss klarering att köra tvärs genom hela zonen.

Och till sist passerar vi Arboga…

… och sedan är vi tillbaka till Västerås igen.

En mycket trevlig dag som bjöd på årets första sommarliknande dag!

%d bloggare gillar detta: