Category Archives: Flyg

På genomresa

Miniweekend i Örebro för att besöka äventyrsbadet “Lost City”. Och från Stockholm till Örebro passerar man… just det – Västerås. Upplägget blev som så att Mamma T fick en shoppingdag i Västerås och Pappa B med son hade Urban-Filip bokad för flygning.

Vädret begränsade oss en aning, så originalplanen att studsa lite i Köping fick vi skrota för där ösregnade det. Istället drog vi oss något söderut och passade på att snurra några varv över Eskilstuna.

Sedan blev det lite allmännt småflygande i omgivningen. Vädret begränsade oss som sagt. Max var med i rodren och vi tränade på att flyga på rak kurs och sedan gå in i svängar. Han hade även lite funderingar på vad G-krafter är för någonting så vi körde både positiva G-krafter och några lätt negativa (så det kittlar lite i magen) 😉

Till sist gick vi mot Johannisberg för att köra några studsar, och sedan bar det tillbaka till ESOW igen..

Visingsö!

Som en liten sommaravslutning på jobbet hade vi planerat en flygtur ner till Visingsö. Det verkade vara svårt med väderprognoserna, så vi hade tre möjliga dagar att utföra flygningen på. Det visade sig att redan dag ett bjöd på bra väder, om än aningen molnigt. 

Det blev undertecknad, Marcus, Gustav och Linus som satte kurs mot Västerås och för kvällen var SE-IUF och SE-MIA (Västerås flygklubbs Cessna)

Daglig tillsyn!

Västerås har två flygplatser, och eftersom MIA är stationerad på Johannisberg och vi har våra flygplan på Hässlö så fick vi synka att vi startade ungefär samtidigt. Efter start hade vi bestämt att vi skulle lägga oss i väntläge över Kvicksund för att därifrån flyga i gemensam trupp ner mot Visingsö. 

Vi gör oss redo för start med SE-IUF

Holding över Kvicksund

Det var lugnt och fint i luften och Sweden Control var som vanligt vänliga och behjälpliga med trafikinformation. När vi närmade oss Visingsö var det dags att börja planera för landningen. Vindstruten visste vi på förhand att den var trasig, och deras Vind-T (en vindmackapär från förhysteriska tider) vet man inte riktigt hur känslig den är, men det blev ändå ganska enkelt att bedöma vindriktningen – vindkraftverken i närheten stod i det närmaste stilla och pekade åt olika håll, och Vättern var helt spegelblank och hade inte den minsta krusning. Kort och gott – det var vindstilla och vi angjorde trafikvarvet och landade på stråket 33. 

Över Vättern – Visingsö närmar sig

Marcus och Linus hänger på med SE-MIA

Visingsö (vy mot söder) efter att vi passerat fältet

Svänger strax till final stråk 33

Framme!

Ett par andra flygplan hade även tagit sig till Visingsö och de höll som bäst på att äta middag när vi kom. De var ute på flygsemester med övernattning och hade satt upp sina tält i direkt anslutning till sina parkerade flygplan. Vi dukade upp vår medhavda mat och åt en välbehövlig middag.

Middag bestående av rostbiff med potatissallad

Efter lite strosande och spanande lastade vi in oss i flygplanen och begav oss sedan mot Västerås igen.

Detta var andra gången jag flög till Visingsö. Fältet ligger riktigt naturskönt och man landar i princip i strandlinjen. Det finns även en 9-håls kortbana insprängd mellan landningsstråken om man skulle ha med sig golfklubborna…

 

Till Skå

En härlig sommarkväll och jag hade pratat med Max om att komma ut och flyga en sväng.  Vi beslutar oss för en sväng till Skå. Det är härligt väder och kollegan Marcus följer med. 

På Skå mötte Gustav upp och efter viss övertalning följde han med på ett kort varv runt fältet. Under tiden passade Max på att provsitta GUV:en, aerobaticsplanet som Marcus använder för att ta sin behörighet i avancerad flygning.

Tid för avgång!

Vi lämnar Västerås bakom oss

Omgivningarna runt Skå

Gustav framför Urban-Filip

Max provsitter GUV:en

På väg tillbaka till Västerås. CoPilot Max tränar på att hålla kurs och höjd

Klar inflygning bana 01

På final bana 01

Max hjälper till med tankningen

Flygfredag

Max och jag fick några timmars andningshål från mjölkdimmorna därhemma och vi passade på att bege oss mot Västerås för lite flygning. Det var en riktigt fin dag, som började en aning blåsigt, men vinden mojnade under eftermiddagen och det blev riktigt fint flygväder.

Vi kom iväg aningen sent, så vårt första stopp blev bara en studs-och-gå på Arboga flygplats. Man hade segelflygsverksamhet, men det var inga problem för oss att sticka emellan med en studs.

Efter studsen fortsatte vi norrut och tog sikte på Köping. Där landade vi och det visade sig att klubbhuset var öppet så vi passade på att köpa varsin glass. Egentligen hade vi tänkt att tassa de 10 minutrarna det tar över E18 till McDonalds för lite middag, men styrkt med en glass, bestämde vi oss för att istället fortsätta flygningen.

ESVQ – Köping

Det blev ytterligare en sväng norrut, med Kolsva som rundningsmärke innan det bar tillbaka till inpasseringspunkten Romfartuna med påföljande landning på bana 19.

När vi skulle hem packade jag in allt i bilens baggageutrymme och den automatiska bakluckan stängdes. Samtidigt startade ett äldre militärplan upp sin motor på plattan varpå vi blev nyfikna och gick bort till stängslet för att titta. I detta märkte jag naturligtvis inte den diskreta signal som bilen gav ifrån sig, att “nu är du på väg att låsa in din nyckel i bilen”. När vi kom tillbaka 5 minuter senare var backluckan stängd och låst, med nyckeln i bilen.

Hur vi tog oss hem till Stockholm? Ja det blev lite blandade färdmedel… (och en tur tillbaka till Västerås dagen efter för att hämta bilen med hjälp av reservnyckeln..)

Vårdag i luften

Hälsenan är läkt och våren är här på allvar! Det är med andra ord dags för en flygtur. Max var naturligtvis inte sen att hänga på och även kollegan M följde med i baksits.

Max kollar in helikoptern på ESOW


Vi startade från Västerås i SE-GPN och satte kurs norrut, mot Avesta. Det var näst intill vindstilla på marken, men solinstrålningen gjorde att det blev kraftig termik. Vi fick gå upp på 3000 fot för att få det lite lugnare. 

Mot Avesta

Svänger final Avesta


I Avesta landade vi på grässtråket för att sedan promenera 500 meter till en vägkrog/fik. Kanske inte världens mysigaste, men vi fick i alla fall lite kaffe i oss.

Vid landningen i Avesta märkte vi att fältet var ordentligt mjukt. Såpass att jag faktiskt reflekterade en sekund över hur lång startsträcka vi skulle behöva. Nu är stråket 900 meter och det är dubbelt så mycket som vår erfordeliga sträcka är så det borde inte vara några problem. Det fick bli procedur för kortfältsstart och vi var gott och väl i luften efter att ha förbrukat halva startbanan.

Max i Avesta


Vi styrde kursen vidare mot Johannisberg. Där var det livlig aktivitet med både segelflyg och fallskärmshoppning. Vi spanade in aktiviteterna och sedan blev det en kort flygtur tillbaka till Västerås igen.

Max framför fallskärmshopparnas flygplan

M går igenom för Max hur bränslemätarna fungerar i en CUB

Flyglördag med lågt i tak

Max har påtalat hur länge sedan han var med och flög. Och ja, jag har ju inte varit i luften själv heller på grund av hälsenan, men denna lördag hade vi reserverat tid för att åka till Västerås för flygande aktiviteter.

Kollegan M hade även flygande planer så vi bestämde oss för att styra upp något. På Johannisberg var det dessutom landningstävling, vilket nog Max skulle tycka vara roligt att se på. Vädret såg redan på fredagkvällen lite mediokert ut, och på lördagsmorgonen insåg vi att det inte skulle bli någon längre flygning, molnbasen låg på 700-800 fot. Vi beslutade oss i alla fall för att ge oss av mot västerås så får beslutet tas där.

Väl i västerås kunde vi konstatera att det var låg molnbas, ca 700 fot. Banan var dessutom isig så landningstävlingen blev inställd. M fick istället förevisa johannisbergs flygetyg.

Max i en CUB


Vädret kändes inte så motiverande att åka till Hässlö för att ta LZG, men det skulle nog vara fullt möjligt att bara ligga i varvet och studsa på johannisberg. M gjorde daglig tillsyn på MIA, och sedan avverkades 5 studsar.

Häng med i en film på 8 minuter under ett varv..

Mörkertävlingen 2016

Då är deltagandet i Västerås Flygklubbs mörkertävling genomförd. Detta är andra gången M och undertecknad ställer upp så det börjar bli en tradition. Hur gick det då? Ja vi suger en stund på den karamellen.

Vi satte av mot Västerås i god tid för att kunna värma upp med några studsar på den ljusa delen av dygnet. M betade av uppåt 10 studsar i rask takt, och jag provade att även göra en från högersitsen. Spännande upplevelse i och med att synvinklar och reglage inte är där de brukar vara. Men det gick bra och jag får nog klassa det som godkänt. Det var riktigt härligt att konstatera att den skadade hälsenan faktiskt höll utan problem.

Och just på grund av hälsenan provade jag på de olika momenten som tankning, och puttning av flygplan. Gick galant, men jag tog det extremt försiktigt.

Tankning C172 SE-MIA

 
Studsandet fortsatte fram tills att solen gick ner, då det var dags att börja tänka lite på tävlingen. 

Tävlingen

Lagen hade samlats och det var dags att dra igång tävlingen. M och jag var riktigt taggade, vi hade ju trots allt en sistaplats från förra året att försvara! Tävlingsledningen delade ut kvällens uppgift – en navigationsrunda med ett antal markerade mål.

Kartunderlag, mörkertävling 2016


Vid varje brytpunkt fanns det en eller flera frågor som skulle besvaras. Det kunde vara allt från att kontrollera hinderbelysning till att se vad för sorts belysning en kyrka hade – eller inte hade.

Först och främst fick vi utarbeta en driftfärdplan. Det går ju snabbt idag när man har allt i iPaden. Sedan lämna in färdplan till Flight Planning Centre vilket är ett krav nuförtiden vid all mörkerflygning. Sedan började vi förstudera brytpunktsfrågorna för att vara så förberedda som möjligt när vi väl var i luften.

När starttiden var inne gav vi oss iväg. M hade koll på själva flygningen och jag koncentrerade mig på kartläsningen, och vi betade av brytpunkt efter brytpunkt. Gick utan större bekymmer, men som vanligt kan det vara lite svårt att identifiera smådetaljer eftersom vi höll oss mellan 2000-3000 fot. Till nästa år kan det även vara värt att komma ihåg att som navigatör förmedla instruktioner så att planet passerar bredvid målet, och inte rakt över det. Blir så mycket enklare att se då…

Kungsör, östra infarten


Jag hade även med mig actionkameran, men det blir inte mycket vettigt i och med att det är så mörkt. Jag hade även kopplat in kamerat på planets intercom i förhoppning att kunna fånga någon sekvens i samarbetet för att ta oss mellan brytpunkterna, men inte heller det fungerade. Endast ett lågt brummande ljud blev inspelat. Grymt irriterande, får nog testa lite på marken nästa gång för att få intercom-kabeln att fungera.

Nåväl, nedan följer GPS loggen från flygningen…

GPS spår från navrundan

Väl tillbaka gav vi oss i kast med teoridelen. Det har hänt mycket kring regelverken de senate åren. De har försvunnit, tillkommit nya, reviderats, stöpts om, bytt namn – ja ärligen kan jag säga att jag inte har total kontroll på alla detaljer. Majoriteten av ändringarna är dock lättnader, så man ligger oftast på rätt sida lagen om man skulle tillämpa gamla kunskaper. Men det finns undantag. T.ex är det inte längre tillåtet att placera två barn under 12 år i samma säte, vilket tidigare gjorde det fullt möjligt och lagligt att i en PA-28:a ta en flygtur med sex stycken femåringar. Inte att rekomendera…

Frågorna ja, här gäller det ju att veta och vara säker på sin sak, och vi gick bet på en del nymodigheter. Men rätt bra koll på läget ändå 😉

Och hur gick det då? 

Jag kan stolt presentera att jumboplatsen har fått nya adepter, för den här gången placerade vi oss näst sist! Eller på bronsplats om man så vill..

Lärartimme 2016

Så var årets lärartimme utförd. Nu gör man i och för sig denna timme bara vart annat år, men den är likväl mycket bra då man kan träna på sådant som man normalt inte brukar göra.

Den blev lärare A som fick ta sig an mig denna gång. Cessnan var upptagen så det blev den kära gamla Urban-Filip som fick stå för lyftkraften. Vi började en kort briefing där vi satte kvällens agenda:

  • Öva kortfältsstarter från gräsfält
  • Öva branta svängar
  • Nödlandningsövning
  • Öva turn-of-death

Igång med kärran, och sedan startade vi RWY19 för en utpassering via Vikhus. Men just efter planet lättade – hoppsan – motorn stannar. Det är naturligtvis A som drar av på gasen och vi simulerar ett motorbortfall. Kvickt ner med nosen, ut med klaffen och landa rakt fram. Efter sättning startar motorn helt magiskt igen och vi fortsätter mot Vikhus.

Utanför TMA:t steg vi ytterligare till 2000ft och började turn-of-death övningen. Det var kollegan M som tipsade om denna övning och det låter kanske lite skrämmande, dödens sväng, men egentligen handlar det bara om att göra en sväng med så liten höjdförlust som möjligt med motorn på tomgång. Ursprunget till det hela är om man skulle råka ut för ett motorbortfall kort efter att man startat och stigit till säg 800 fot. Vad gör man då? Svänger tillbaka till fältet eller landar rakt fram? Det beror naturligtvis på vilken höjd man har, men den instinktiva reaktionen i ett stressat tillstånd är ju att svänga tillbaka och på för låg höjd slutar detta förmodligen i ett större haveri än att göra en “utelandning” rakt fram.

För att öva på detta la vi oss på en säker höjd (2000ft) och påbörjade den simulerade starten
med stigning i runt 75 knop. Motorbortfall – räkna sakta till 3 – och sedan vidta åtgärd för en 180 gradare med minimal höjdförlust. Att räkna till 3 var något vi la in för att om det hänt i verkligheten så hade man ju inte reagerat direkt. Vi gjorde två övningar, den första gjorde jag en rätt brant sväng (vilket man nog gör instinktivt i detta läge). Andra övningen en mer korrekt flack sväng. Jag tycker det gick bra, fick som bäst en höjdförlust på runt 300 fot med den flacka svängen.

Efter detta gjorde vi några branta svängar och sedan styrde vi mot Köpings flygfält. Först en normal landning följd av en kortfältsstart vilket förlöpte normalt. Sedan passade vi på att göra några bedömningslandingar, alltså landning med motorn på tomgång. De två första kom in lite för högt så det blev omdrag. De följande tre landningarna gick bättre.

Efter Köping gick vi vidare till Arboga vilket ligger bara ett stenkast bort. Banan ligger här så att det blev sidvind, så vi körde en studs innan nosen styrdes tillbaka mot Västerås. Halvvägs tillbaka “stannade” motorn igen och vi gjorde en simulerad nödlandning. Kändes som alla handgrepp gick bra och vi avbröt övningen på 500 fot.

Tillbaka mot Västerås för lite pappersarbete och så var behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan förlängt ytterligare 2 år 🙂

forlangning2016

Storvik / Sandviken

Idag blev det en flygtur till Storvik/Lemstanäs som ligger strax utanför Sandviken. Bror M mötte upp och vi tog en fika vid klubbhuset. Vi var inte ensamma… Västra Gästrike Flygklubb visade sig ha Öppet Hus / flygdag så det var livlig aktivitet på fältet. Här fanns både varmluftsballonger (som dock inte var “uppblåst” i det blåsiga vädret), enorma hamburgare och flygplan som gjorde korta rundturer för alla intresserade.

Även vi tog en lokal rundtur så M kunde inspektera ägorna från ovan. Sedan bar det av hemåt igen.
Rent generellt var det byigt väder och kyttigt i luften. Termiken gjorde sig väl påmind och man fick passa både kurs och höjd.

Ett antal bilder från dagen kan beskådas nedan. Det finns även ett filmklipp på 13 minuter för den som orkar se 😉

Ludvika

Ikväll bar färden av mot Ludvika! Det blir ju ett lite konstigt inlägg eftersom jag faktiskt inte har några bilder från just Ludvika flygplats. På samtliga kort hade min kamera bestämt sig att fokusera på vindrutan istället, så det blev mest suddigt. Förutom några schyssta närbilder på myggor och flugor som inte hade haft en lika tursam kväll..

Redan här i södra dalarna börjar landskapet bli mer kuperat och mer höglänt. Man får hålla koll på höjden när man flyger på QNH från Västerås eftersom ESSG ligger runt 1000 fot högre. Runt flygplatsen ligger även ett par mindre höjder vilket ger ett spännande landskap som känns lite mer “dynamiskt” när man ligger i varvet. Det blev två studsar och sedan åter mot Västerås

20160612_195742

På väg hemmåt igen passerades Fagersta
20160612_195204

och därborta skymtar Norberg
20160612_195429

Kunde inte motstå att ta en titt på området för den stora skogsbranden utanför Sala 2014. Man ser fortfarande tydligt hur stort område som brann.
20160612_195436

Tittar man närmare så ser marken fortfarande helt svedd ut.
20160612_195735

Sala
20160612_200823

Tillbaka i Västerås var det helt lugnt på alla fronter. Tornet stängt, vindstilla och inte ett endaste flygplan i närheten. Passade på att ta ett rejält inflygningsvarv och ställa in instrumenten för en ILS-inflygning. Fick dock göra ett litet pådrag på 50 meters höjd eftersom hela landningsbanan var full av fiskmåsar, och man vill inte ha en koloni fiskmåsar i propellern. Men det gick utmärkt att flyga över dem och landa lite längre in på banan
Kort final bana 19 i Västerås
20160612_201925

20160612_202827

%d bloggers like this: