Taggarkiv: essx

En heldag med Mörkertävling 2019

En hel dag med mörkertävling? Naturligtvis stod det mer på dagens agenda. Det slumpade faktiskt sig så att Max hade studiedag från skolan och jag och kollegan M hade tagit ledigt från jobbet. Det betydde med andra ord en heldag på Johannisbergs flygfält i Västerås!

Dagen började med klubbutcheckning för min del. Som nybliven medlem i Västerås Flygklubb behöver man gå igenom alla rutiner och lokaler. Vi avslutade sedan med en liten checkride i en av PA28:orna. Det blåste rejält – riktigt rejält faktiskt, men eftersom vinden låg rakt i banan behövde vi inte oroa oss för att överskrida några sidvindskomposanter. Bedömningslandningarna blev dock därefter, med stark vind går det inte att ta ut landningsvarvet det minsta och landningarna var väl inte de bästa i karriären.. Utcheckad blev jag i alla fall och är nu alltså medlem i Västerås FK.

Under tiden som jag sysselsatte mig med utcheckningen hakade Max på kollegan M som skulle ut och öva formationsflyg. De hade fyra maskiner för dagen och skulle öva olika formationsbyten inom fyrgruppen. Själv har jag ingen behörighet att flyga i formation så Max tyckte naturligtvis att det var riktigt spännande att få följa med M.

När mörkret inföll sig vid 18-tiden var det dags att dra igång årets upplaga av mörkerflygtävlingen. Ni minns väl vem som kom sist i förra året? Just det – undertecknad och M 😉 Det var alltså vi som stod som årets arrangörer. Ekipagen drog iväg på kvällens timmeslånga runda över Södermanland för att räkna lampor, kontrollera brobelysningar, kulörta ljusfenomen och så vidare.

Samtidigt började vi arrangera själva målet – en stor ring av marchaller på fältet som flygplanen skulle släppa en ”lysbomb” i efter egen strategi gällande höjd och fart. Det är rätt knepigt att pricka rätt… Ju närmare cirkelns centrum, detso mer poäng.

Efter att segrande – och förlorande ekipage var utsedda var det dags att bege sig hemåt. Nu laddar vi inför nästa års tävling.

Då skall vi inte komma sist.

Planering i full gång

Mörkret börjar infinna sig på kvällarna nu, och därmed drar mörkerflygsäsongen igång. Efter M och mitt fantastiska resultat på förra årets Mörkerflygtävling i Västerås Flygklubbs regi, så blir det vi som är arrangörer i år.

Så ikväll provflögs den tänkta tävlingsbanan och vi finslipade de frågor som följer med tävlingen… Inga ledtrådar här 🙂

Någonstans i Sverige på 2000 fot

Mörkertävlingen 2018

Ni kanske är nyfikna hur det gick med Mörkerflygtävlingen 2018 som M och jag deltog i? Det gick som vanligt – vi kom sist.

Eller så vänder vi på steken och säger så här – förtjänstfullt försvarade de två flygarna sin sistaplacering.

För det är ju faktiskt så att vi kommit sist varje år vi ställt upp… Nu är det här ju en lättsam tillställning under avslappnade former som Västerås Flygklubb anordnar varje år där endast resultatet är på blodigt allvar. 

I år tillkom ett alldeles nytt moment, nämligen flygbombning. Det gällde att vid återkomsten från navigationsrundan passera fältet och på en given punkt mitt på flygfältet (den belysta vindstruten) släppa en liten flaska med lysdiod i. Ju längre bort från ”målet” flaskan hamnade, desto mer straffpoäng. Vi lyckades med konststycket att inte ens vara i närheten av vindstruten. Jag undrar om det inte var så att de fick gå över till grannfältet för att hämta upp vår ”bomb”. Därav en sistaplacering.

Skönt ändå eftersom det är vinnarna som får arrangera nästa års tävling. Men där gick vi bet, för nya regler gör gällande det omvända. Så nästa år ses vi igen – då som M och B som arrangörer 🙂

 

SE-MIA innan avfärd på navigationsrundan

 

Någonstans…

 

SE-MIA med G1000

Final ESSX i mörkret

Lärartimme 2019

Då var det dags för flyglärartimmen för att förlänga behörigheten att framföra enmotoriga kolvmotorflygplan i ytterligare två år. Vädret såg faktiskt rätt risigt ut på morgonen, åtminstone på pappret. Men efter ett samtal till MET på Arlanda ljusnade förhoppningarna något. Senare visade det sig att dagen skulle bjuda på strålande flygväder 😉 

Jag tog med mig Max till Västerås, och eftersom det var några månader sedan senaste flygningen körde jag ett snabbt studs-pass för att komma i form. Därefter tog jag med Max på en tur i fint flygväder över Galten och Kungsör.

Sedan var det dags för flyglärartimme. Vi startade med några stallövningar på vägen ut via Romfartuna. Därefter blev det några nödlandningsövningar och sedan vidare mot ESSX (Johannisberg) för några studsar där. Vi avslutade med två bedömningslandningar (från olika höjd) på Hässlö. Ja det är ungefär vad man hinner med på en timme 🙂

Max håller kursen över Galten

Kikar man riktigt noga ser man isjakterna nere på isen

På genomresa

Miniweekend i Örebro för att besöka äventyrsbadet ”Lost City”. Och från Stockholm till Örebro passerar man… just det – Västerås. Upplägget blev som så att Mamma T fick en shoppingdag i Västerås och Pappa B med son hade Urban-Filip bokad för flygning.

Vädret begränsade oss en aning, så originalplanen att studsa lite i Köping fick vi skrota för där ösregnade det. Istället drog vi oss något söderut och passade på att snurra några varv över Eskilstuna.

Sedan blev det lite allmännt småflygande i omgivningen. Vädret begränsade oss som sagt. Max var med i rodren och vi tränade på att flyga på rak kurs och sedan gå in i svängar. Han hade även lite funderingar på vad G-krafter är för någonting så vi körde både positiva G-krafter och några lätt negativa (så det kittlar lite i magen) 😉

Till sist gick vi mot Johannisberg för att köra några studsar, och sedan bar det tillbaka till ESOW igen..

Vårdag i luften

Hälsenan är läkt och våren är här på allvar! Det är med andra ord dags för en flygtur. Max var naturligtvis inte sen att hänga på och även kollegan M följde med i baksits.

Max kollar in helikoptern på ESOW


Vi startade från Västerås i SE-GPN och satte kurs norrut, mot Avesta. Det var näst intill vindstilla på marken, men solinstrålningen gjorde att det blev kraftig termik. Vi fick gå upp på 3000 fot för att få det lite lugnare. 

Mot Avesta

Svänger final Avesta


I Avesta landade vi på grässtråket för att sedan promenera 500 meter till en vägkrog/fik. Kanske inte världens mysigaste, men vi fick i alla fall lite kaffe i oss.

Vid landningen i Avesta märkte vi att fältet var ordentligt mjukt. Såpass att jag faktiskt reflekterade en sekund över hur lång startsträcka vi skulle behöva. Nu är stråket 900 meter och det är dubbelt så mycket som vår erfordeliga sträcka är så det borde inte vara några problem. Det fick bli procedur för kortfältsstart och vi var gott och väl i luften efter att ha förbrukat halva startbanan.

Max i Avesta


Vi styrde kursen vidare mot Johannisberg. Där var det livlig aktivitet med både segelflyg och fallskärmshoppning. Vi spanade in aktiviteterna och sedan blev det en kort flygtur tillbaka till Västerås igen.

Max framför fallskärmshopparnas flygplan

M går igenom för Max hur bränslemätarna fungerar i en CUB

Flyglördag med lågt i tak

Max har påtalat hur länge sedan han var med och flög. Och ja, jag har ju inte varit i luften själv heller på grund av hälsenan, men denna lördag hade vi reserverat tid för att åka till Västerås för flygande aktiviteter.

Kollegan M hade även flygande planer så vi bestämde oss för att styra upp något. På Johannisberg var det dessutom landningstävling, vilket nog Max skulle tycka vara roligt att se på. Vädret såg redan på fredagkvällen lite mediokert ut, och på lördagsmorgonen insåg vi att det inte skulle bli någon längre flygning, molnbasen låg på 700-800 fot. Vi beslutade oss i alla fall för att ge oss av mot västerås så får beslutet tas där.

Väl i västerås kunde vi konstatera att det var låg molnbas, ca 700 fot. Banan var dessutom isig så landningstävlingen blev inställd. M fick istället förevisa johannisbergs flygetyg.

Max i en CUB


Vädret kändes inte så motiverande att åka till Hässlö för att ta LZG, men det skulle nog vara fullt möjligt att bara ligga i varvet och studsa på johannisberg. M gjorde daglig tillsyn på MIA, och sedan avverkades 5 studsar.

Häng med i en film på 8 minuter under ett varv..

%d bloggare gillar detta: